God kväll mina vänner, ja nu är det ytterligare en ny vecka som gått!
Jag kan knappt tro det är sant när jag vänder blad i min kalender.......
För drygt ett år sedan var jag i New York tillsammans med min älskling och min Bonusdottern. Vilka härliga dagar tillsammans i den stad som är som hemma för oss det var då hände det. Terror dåden i Paris, vi var nere vid 9/11 Memorial
Vi kunde se hur människor blev tomma i blicken, kramade om varandra och de grät, när nyheterna blev fyllda av bilder, ljud och samtal........Kärlek till alla
Nu är det jag som sitter i Skellefteå och skriver, jag hör hur det knakar till bakom min rygg. Jag kan se att min dörr öppnas och där ser jag ett par trötta ögon som tittar på mig. En av de andra patienterna är ute och går och tror att detta är hennes rum, men inte......
Sedan i torsdags har jag tränat med att promenera till och från lunchrummet. Jag har tränat att gå i trappor så att jag orkar. Jag vet att det är svårt att förstå, men jag har legat stilla i nästan en månad, jag är inte 25 år längre.
I lördags rakade jag av mig allt hår, ja det var i fredags som det började lossna. Jag kände hur det kliade i hårbotten och jag tog tag i håret.....hjälp det lossnade! Därför bestämde jag mig för att raka bort det. Jag vet att det kan vara svårt att se att jag har drabbats av cancer, men jag vill inte att det ska vara svårt att veta att jag har cancer. Så min sambo fick raka mig och jag känner mig stärkt. Men jag reagerar när jag möter min blick i fönstren.
Jag har under mina dagar i Umeå och här i Skellefteå besök hos mig av mycket starka människor som finns i min närhet, jag är så tacksam för att de kommer förbi och förgyller min vardag det är så värdefullt - ni vet vilka ni är för alltid i mitt hjärta!
Nu laddar jag för en sista "skvätt" i morgon, det ska bli intressant och se om jag reagerar som förra veckan. Det hoppas jag på, med en önskan så att jag kan få komma hem.
Jag kära vänner, jag önskar er härlig vecka - Sarkomcancer är diagnosen!
